2006

"Kunstneren Helena von Bergen markerer seg bokstavelig talt kraftig i en av utstillingene som nå vises på Østfold Kunstnersenter i Fredrikstad. 
Enorme former, som man kan undre seg over hvordan hun har fått inn gjennom en smal dør, har inntatt et av kunstnersenterets utstillingsrom. Som besøkende oppleves det som om man egentlig ikke får gå inn i rommet der kunstneren viser verket "När jag blir stor". Abstrakte sammenhengende former okkuperer nesten all plass fra vegg til vegg. 
Alle kreative ideer som kommer fra det store hodet, og omformes til kunst, får neppe plass i det lille huset. Helena von Bergen er tydelig politisk i dette verket. Installasjonen kan tolkes som en kritikk av kunstens marginale plass i samfunnet, og den kan også tolkes som et uttrykk for kunstens trange økonomiske rammer og ofte minimale uttelling for tid lagt ned i ett arbeid. 
Helenas marionett er ikke slapp eller uten kraft, og den sover neppe. Den er klar til å sparke fra og markere seg. Gjennom dukken uttrykkes kunstnerens energi og vilje til å gjøre nettopp det; sparke fra og markere." 

2006

När jag blir stor...

Separatutställning Østfolds kunstnersenter. Norge 2006

Vi förhåller oss hela tiden till rum, inre och yttre.

Dessa rum har en laddning av tid, historia, vår egen reflektion och det som för oss i en viss riktning t.ex. vilja och motstånd. Vilja och motstånd både i fysisk, psykisk och ekonomisk bemärkelse.

"När jag blir stor"- i förhållande till vilket perspektiv?

Arkitektonisk storlek och funktion relaterar vi oftast utifrån vår kropps proportioner. Men hur mäts vårt inre?

Storleksförhållandena skapar en ovisshet om perspektivens dimensioner. Galleripubliken sätts på prov att utmana sina föreställningar i förhållande till rum och funktion. Rummet verkar närmast klaustrofobiskt.

Är rummet för litet eller är figuren för stor?

Vilar den eller ska den sparka sig ut? Ett skopiskt regim avgör hur och vad vi ser eller inte.

1-3/ 35 är inköpta av Drammen Kommune. Norge 2004

Produktionen sker på och i samarbete med Johansen Monumenthoggeri AS i Skjeberg Østfold.

Stolarna säljs i numrerade exemplar, 1 /35.

Vi kan på beställning montera in självreglerande värmekabel.

Stensorterna är tillverkade i Bergan och Rennebue. Dessa är valda med tanke på stenens varma gråtoner och för att få fram en stark kontrast mellan stensorterna. Ränderna ger interiör textila associationer.

Inköpt av Drammen kommune. Norge 2012

Skulpturen i diabas, är en social plats samtidigt som den påkallar eftertanke om närhet och inkludering.

Människan består av ca 72 % vatten.

Vi känner samhörighet med vatten, liksom till det gyllene snittet, som vi är uppbyggda av. Människans andning i avslappnat tillstånd är det samma som medeltalet av de stora havsböljorna, var 6:e - 7:e sekund.

"Ved min side " är utformad som en vågrörelse, där man  kan ligga ner och vila tillsammans med andra människor eller själv.

Skulpturen ger associationer till olja och vatten. Det är två rikedomar Norge har mycket av, medan det kanske finns mindre av gemenskap och inkludering, särskilt i offentliga rum.

-Med skulpturen önskar jag skapa en fin mötesplats med utrymme för eftertanke.

till salu

Vi kom en gång för många miljoner år sedan, upp från havet.

Det är ganska mycket kvar i oss som är ursprungligt, men vi tappar lätt kontakt med våra perspektiv i tillvaron. 

Vi hör fortfarande starkt ihop med havet. Vi är helt beroende av vatten och klarar oss inte många timmar utan.  Det sägs att vi i fostervattnet ligger i samma salter och mineraler som världshaven består av.

” Once I was a kind of fish ” bär formen av en fiskliknade varelse. Kanske en  sjöjungfru? En liknande form vi ofta intar när vi sitter, halvligger.

Vi sitter mot skulpturen och har ryggen mot Norges grunnfjell som stammar från Prekambrium. Perspektiven är oändliga. Så enkelt och komplicerat är livet.